Varje dag på väg till praktiken går jag förbi en gubbe som spelar dragspel. Han står i en tunnel i Årstaberg.
I fredagsmorse när jag gick förbi så var jag trött, lite smått irriterad och tyckte att han kunde vara tyst, bara en enda dag. Men icke. Det roliga är att han stod där när jag var på väg hem också SJU timmar senare. Då blev jag så imponerad att jag gav honom alla mina småpengar jag hade i löst i väskan. Vilket var ca 50 kronor. Det var gubben värd. Idag höll de på och renovera på något vis i den där tunneln men inte stoppade det honom. ICKE. Han stod ute i regnet med sitt dragspel och såg lika glad ut som alltid. Sådana människor är fantastiska. Nu blir jag glad av honom istället. Hade jag haft pengar ute i morse hade jag banne mig gett honom en hundring. Minst!