Igårkväll ringde jag och sjukskrev mig för idag eftersom att febern bara steg och steg. Och det var tur kan jag säga. Har sovit så sjukt illa i natt. Kroppen strejkar totalt nu när kortisonkuren är slut. Var jätte kissnödig när jag vaknade och självklart så var jag så galet stel att jag knappt tog mig ur sängen, tog typ 10 minuter. Det är inte okej när man håller på och kissar på sig.

När mamma och pappa kom hem från kyrkan så gav mamma mig massage eftersom att ryggen strejkat då jag sovit på rygg hela natten för att resten av kroppen inte ville ligga på sidan.
Kryckor och stillasittande har varit ledord för dagen.

Och ja vet att jag kanske låter gnällig och självömkande. Man ska tänka på att andra har det värre. Okej, jag tänker lite på barnen i Afrika. dom har ingen mat osv. Jag har tillgång till mat, men vad spelar det för roll när man ändå inte kan äta för att man har för ont i käken.  Och ja, jag är sjukt bitter, för är det det här som livet har att erbjuda så vet jag inte om jag vill leva. Jag är så less på den här skitsjukdomen, att inte kunna leva som en normal människa.

Gonatt

Lördag. Har jobbat idag, helt okej. Fast kroppen vill inte riktigt vara med nu när kortisonen är slut. Känner mig som en 89-årig gammal tant med amputerade ben. Typ.

Har fått tid för operation, 8 el 9 juni. Om konvalesens tiden är längre än 4 veckor kan dom glömma det. Tänker inte hoppa på kryckor HELA sommaren. Någon måtta får det banne mig vara!

Hejs

Förut, för ungefär ett halvår sen tyckte jag att gå och lägga sig var ett straff. För jag visste att så fort jag lägger mig och försöker sova så kommer alla funderingar och tankar att snurra igång, sådant jag tränger bort under dagen.

Nu är sängen ett mål. Jag kliver upp på morgonen och kämpar igenom dagen för att till slut återigen hamna i min älskade vän sängen.
Skillnaden är väl den att alla tankar och funderingar snurrar omkring på dagarna nu och skapar ångestkänslor i magen. Usch.

Saknar en viss också.  Och om jag fick bestämma så skulle jag inte sakna denna vissa. Eftersom att denna vissa har tendens att få mig att må dåligt. Medvetet och omedvetet. Suck

Nej livet är inte lätt theese days.

Jag säger bara OJ OJ OJ.. vad lär sig ungdomen i skolan nuförtiden?

Jag berättade för min mamma och syster att det var någon som ringde mig i natt och frågade hur många bultar det var i Öresundsbron. Och min systers reaktion var, "vad är en bult?"

Det är nästan så att jag blir generad å hennes vägnar. :P


Det gick bra att jobba idag i alla fall. Var lite lös så hjälpte till där det behövdes. Sen skulle jag även hålla en utbildning tillsammans med Noi idag. Dock dök ingen av deltagarna upp. Så jag satt på restaurangen två timmar efter jag hade slutat, helt i onödan. Då var jag sjukt bitter.

Hem och gick ett gäng promenader med Malte och så hälsade vi på Jannicen och Lizette en sväng. Det vad mysigt. Nu ska jag sova för jag råkade ta på mig öppning i morgon bitti. Ska hämta Janec kl 06.20 =)

God natt

Har ont i magen och det känns som att jag ska gå av på mitten, mamma tjatar om att jag måste till sjukhuset i morgon igen för att kolla igen. Men jag orkar inte sitta på det sketna sjukhuset varannan dag, jag orkar verkligen inte.
Börjar ta på psyket nu att må så här. Men jag vet inte vad jag ska göra. Jag ser ut som en missbrukare i armvecken och har lämnat så mycket prover nu senaste månaden att det är ett under att jag har något blod kvar i kroppen. Och ändå hittar de inte vad det är som spökar i kroppen. Känns så värdelöst att slösa massa pengar på att inte få något svar. BLir så less.

Idag har jag spenderat dagen nere på Ur och Penn med Liz och Isa. Det var mycket trevligt. Sen vid sextiden åkte jag till Boggi där Joss var och så bakade vi biskvier. Eller ja, Boggen bakade och jag och Joss hjälpte till att smaka =)

Nu är det banne mig natta. Ska försöka lägga mig i tid ikväll. =)

Gnatt

Jag har kommit underfund med att jag underskattar min bror väldigt ofta. Det är skönt att snacka med honom. Det är inte ofta vi pratar om annat än vardagliga saker. Men när det väl händer så känns det som att han inte dömmer mig, i alla fall så säger han inget om det. Han lyssnar bara och kommer med små kloka råd som är ganska bra.

Ville bara säga att du är GULD värd.

Idag tvingade mamma mig att ringa sjukhuset igen, fick en tid kl 13. Jag slutade jobbet 14. Så det var ju bara att smöra lite för skiftledaren och säga att jag skulle få lov att sluta tidigare.
Även idag fick jag träffa den snygga tyska läkaren H-J =) skulle lätt kunna fortsätta låtsas vara sjuk om jag får träffa honom mer:P GRR.. haha
Fick ta nya prover och har fått ett nytt pencillin, som jag hoppas hjälper den här gången. H-J påstår att eftersom att CRP:n inte är förhöjd något så kan det inte vara något fel på njuren. Men varför gör det då så ont?
Ska i alla fall ner till sjukan på fredag igen och lämna ytterligare ett par prover för att se om kroppen påverkats någonting av pencillinet.
När jag skulle gå därifrån så sa han åt mig att jag inte fick sporta något, inte gå för mycket och helst ligga stilla så mycket som möjligt, och då sa jag på skämt "vadå får jag inte jobba heller eller?" och då sa han att nej helst inte och så sjukskrev han mig till på fredag. Suck. Jag som inte har råd att vara sjuk. Jag behöver alla pengar jag kan få.

Men men, bara att acceptera och gå vidare:P Så jag åkte ner till stan och hyrde film.
Har just sett "Patrik 1,5". Det var faktiskt en bra film tycker jag. Fin =) Och nu ska jag snart se "How she move". Tror jag.. om jag orkar.. eller så sparar jag den till i morgon. Får se hur jag gör.

Nu ska jag nog vila lite, mitt huvud bultar. =/

Up and away