Att komma hem ifrån skolan och byta om till mjukisbyxor och glida ner i soffan, och inse att mobilen ligger kvar vid datorn i skolan. Jag fullkomligt älskar att stressa fram på oplogade vägar i halv snöstorm. Älskar att komma till skolan klockan fyra och leta efter min lärare för att få tag på telefonen (turligt nog var hon kvar). Älskar att stå ute på perongen och vänta på ett tåg som är försenat. Älskar att åka tåg när det blir tågfel och man blir stående.

Nej jag ska inte vara så negativ. Men när man blir stående på stationen innan ens egen och får höra "Vi vet inte hur länge vi blir stående här. Det är ett fel på tåget som står på spåret i Västerhaninge och därför blir vi kvar här tills de fått undan tåget. Det kommer snart ett tåg från Västerhaninge som EVENTUELLT vänder i Handen." Så jag hoppade på det där tåget som eventuellt skulle vända i Handen. Jag kan säga att det inte vände. Så jag kom hem igen strax efter fem. Åkte hemifrån runt 10 över tre. Och då har jag egentligen bara 7 minuter till skolan dörr till dörr.

Bitter, jag? Näe. Har lite ångest över hur jag ska ta mig till stationen på fredag dock.
Har ju min stora rullväska. Och det är ca 2 dm snö nu. SUCK.