Förut, för ungefär ett halvår sen tyckte jag att gå och lägga sig var ett straff. För jag visste att så fort jag lägger mig och försöker sova så kommer alla funderingar och tankar att snurra igång, sådant jag tränger bort under dagen.

Nu är sängen ett mål. Jag kliver upp på morgonen och kämpar igenom dagen för att till slut återigen hamna i min älskade vän sängen.
Skillnaden är väl den att alla tankar och funderingar snurrar omkring på dagarna nu och skapar ångestkänslor i magen. Usch.

Saknar en viss också.  Och om jag fick bestämma så skulle jag inte sakna denna vissa. Eftersom att denna vissa har tendens att få mig att må dåligt. Medvetet och omedvetet. Suck

Nej livet är inte lätt theese days.