Tankar en onsdagnatt.

Jag avskyr personen jag blir när jag gillar någon. Jag blir en sån som missuppfattar, är lättstött, blir besviken för minsta lilla och skulle kunna sätta mig i ett hörn och grina om personen i fråga är det minsta ointresserad av något jag har att säga. Eller om personen glömmer att säga puss innan man lägger på.
  Du kanske vet hur det kan vara?

I vilket fall som helst så tycker jag att det vore så mycket enklare att bara bli tillsammans direkt, slippa den där osäkerheten under tiden man dejtar. Slippa hata det där djupt inom sig som gnager och tuggar sig igenom varenda ord som sagts efter varje samtal. 
 




























                                                                                                       Himla synd att det inte fungerar så.


Kommentarer

Det är här du ska skriva något:

What's your name, darling?
Förgätmigej

Email: (Jag ska inte skvallra)

Hemsida eller blogg?:

Vad vill du säga, min vän?:

Trackback